Valpen

Alla mina hundar lever familjeliv, ingen bor i kennel. Alla hälsotestas regelbundet och får självklart dagliga promenader och annan aktivitet beroende på ålder och intresse. Jag ger dem alla min tid och kärlek. Detta gäller naturligtvis också våra valpar. Valparna får dessutom lära sig lite vett och etikett innan de lämnar sitt barndomshem.

Ja, till att börja med ska jag avliva myten om det omöjliga i att fostra en basenji. Det man helt orättvist får sig kastat i ansiktet av förståsigpåare som tror att all hundfostran baseras på kadaverdisciplin.

"För att lyckas med en basenji gäller regeln att gå halva vägen var" har en av rasens veteraner Lars Malmqvist sagt vid ett tillfälle. Att komma överens. Att inte trycka ner, basenjin har lätt för att bli förorättad. Men inte heller i egenskap av fostrare låta sig tyranniseras av en viljestark personlighet. Men innan rasvalet görs bör den presumtive basenjiägaren så att säga lära känna sig själv. Ha känsla och intresse för djurs beteende i allmänhet och den ursprungliga hunden i synnerhet.

Marknaden översvämmas av böcker om valpuppfostran men är mestadels ett generaliserande för att passa den stora massan och skum på ytan. Basenji-individen är en individualist från första stund, som styrs av instinkter och som sent eller aldrig glömmer en negativ upplevelse. Det är en ras med kort barndom vilket i praktiken betyder att fostran till goda vanor måste ske tidigt. Det elementära med rumsrenhet, koppelvana och sovplats orsakar knappast några bekymmer. Basenjin är av naturen renlig av sig och snabbt resultat av träning till rumsrenhet beror på ägarens nitiskhet och konsekvens, inte valpens ovilja.

Koppelvana kräver inte några större insatser men introduktionen av halsband bör lämpligast ha skett innan man hämtar sin valp. En uppgift som delegeras till uppfödaren. Metoden att i förväg skicka halsband och en bit nunnefilt för att göra valpen bekant med nya hemmets dofter är en god regel. Den är också vid hemfärden så härligt nerkissad och smutsig att det är hemlandstoner för valpen. Luktsinnets utomordentliga känslighet och inflytande styr rasens beteende i hög grad.

Den första bilfärden bör företas i knäet på närstående person. Det ger trygghet när alla nya intryck strömmar över valpen. Inga burar under den resan, den nödvändiga burträningen får komma senare. Men första bekantskapen med buren sker lämpligast kollektivt, alltså uppfödarens ansvar omigen och i sällskap med syskonen. I det utvecklingsskedet upplevs inte inlåsning som hot och ingrepp i privatlivet.