Anna, Missy och jag (Helena) bestämde oss för att den här gången Missy skulle paras så skulle vi flyga till hennes tyska kavaljer. Det visade sig ganska snabbt att utbudet av direktflyg till Munchen är otroligt begränsat. Vi fann dock ett för mig nytt flygbolag Norwegian airlines och det visade sig vara ett mycket bra val. De var billiga och verkligen service minded. De var vana att handha hund på flygresa så vi kände oss trygga att överlämna Missy till flygpersonalen för den tidsmässigt korta resan till Munchen. Detta till trots berättade Missy ljudligt efter landning för alla som ville höra hur förfärligt det hade varit.

Vi blev hämtade av Divos husse Paul som tog oss på en intressant rundtur i det vackra Bayern, innan vi kom fram till vår destination Hebersfelden. Där Erika och Divo ivrigt väntade. Efter en välbehövlig "sträcka på benen"-promenad runt ägorna så fick Missy träffa sin drömprins och det blev kärlek vid första ögonkastet. Nu var de unga tu oskiljaktiga så när de låg tätt intill varandra kunde vi ägna oss åt vårt. Dvs. champagne och god mat lagad av Erikas duktiga husfru. Vi hade massor att prata om eftersom vi inte setts på ett helt år och kvällen gick i flygande fläng och vips var det dags att inta sängläge. Jag sov som en stock men det gjorde varken Missy, Divo eller Anna... Anna vaknade därför till en dundrande huvudvärk och Missy och Divo blev inte lugna förrän de fick leka lite igen. Frukost i Bavaria går inte av för hackor så det var långt fram på förmiddagen som vi fick glädjen att se Erikas anläggning för sin rescue verksamhet. Återigen kunde jag konstatera att det inte finns någon jag beundrar för sin gärning som Erika och Paul! Att se dessa tilltufsade hundar leva så fint och med så god omvårdnad är en lisa för själen! En basenji var där. Man hade hittat honom vandrande på gatorna i Larnaka, Grekland. Han hade svansen bruten på två ställen vilket man antagligen gjort för att få den bättre ringlad. Ovanför hundanläggningen fanns en underbart vacker lägenhet som båda Anna och jag tänker "låna" vid första bästa tillfälle.

Tidigt på söndag morgon hade de unga tu ytterligare ett rendez-vous och sedan var det dags att resan hem igen. Samma ljudliga berättelse om hur det är att flyga med Norwegian airlines drabbade alla på Arlanda. Vi forserade därför snabbt genom kön ut till den lite kyliga luften i Sverige igen. Vi var så glada, upprymda och trötta att vi i hastigheten hemma i Hölö glömde en massa saker i bilen och i Annas garage... Allt skall dock få sin rättmätiga ägare igen vid Stora Stockholm. Nu inträder en förväntan eller olidlig väntan på små Divo-Missy-valpar. Tack Erika och Paul för att vi fick låna vackre Divo och för er alltid fantastiska gästfrihet!